Så kan Fösöka tysta användas i en mening
- Och alla, som såg den döde, blev tysta.
- Hon tyckte det var märkvärdigt med den dar tysta orgeln, som med ens fått liv.
- Han skrattade, räckte den svalnade turken åt lilla mamsellen, som kindpustade fula gubben, gjorde honom tysta men häftiga förebråelser.
- Ropet ljöd så underligt i den skymmande, tysta skogen.
- Lika verkliga som den tysta skogen omkring dem och den blå himlen över dem !
- De gamla träden i allén stod tysta och tunga.
- Mamma och pappa sitter tysta.
- Olof sitter och skrifver ; med en min af otålighet ser han upp från papperet och bort till Christina lik som ville han tysta henne.
- Båda var tysta under hemvägen.
- In i det tysta rummet tycktes aldrig en viskning na om Gustens skandaler.
- De skynda sig tysta inåt Ovissmossen.
- Och tysta gick de så fort de förmådde landsvägen fram, tills David styrde av till vänster och sade : här är det.
- Och han hade hela det urgamla, det tysta, det kyrksamma, det ständigt i sedlig upprördhet tyst och saligt simmande Öbacka med sig och bakom sig.
- Tysta Marie svepte än en gång genom rummen, mumlande, försvann ut i köksavdelningen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
